Merry Meet

Jag började året med att återigen försöka arbeta, klarade knappt 2 månader innan det blev för mycket och jag vart återigen helt sjukskriven. Detta ledde till ett nytt SIP-möte i början av hösten (på grund av Covid-19 så tog det tid innan myndigheterna öppnade upp för sådana möten igen), med AF, FK, Soc och Vården.

Under detta mötte så kunde vi i alla fall svart på vitt fastställa att jag inte kunde "stå till arbetsmarknadens förfogande" och att jag istället bör förtidspensioneras och få sysselsättning via LSS.

För stunden så kände jag mig lättad, att det skulle bli ett slut på kraven och förväntningarna som jag uppenbarligen inte klarade av att uppfylla. Men sen kom oron och ångesten igen, eftersom jag vet att det är en lång väg framför mig och risken för avslag är fortfarande stor. Då jag tidigare sökte om sjukersättning på 50% och nu har det ändrats till 100%, så FK kan ju trots arbetsprövning i regi av AF och FK tillsammans, tycka att jag borde kunna arbeta eftersom jag gjort den en gång tidigare.

Så den långa processen har påbörjats, men stannades av ganska snabbt för att läkaren som skriver mitt läkarutlåtande kom på att han ville titta på mina tidigare journaler. Och då dessa är från Norrtälje och Mora, så var det inget han hade direkt tillgång till och behövde efterfråga de journalerna.

Och jag mitt arsle glömde bort att jag hade ju dessa papper hemma och kunde ju komma in med pärmen så att de kunde kopiera det som var av intresse. Men tyvärr så kom jag på det precis innan julhelgen, så nu sitter jag och väntar på att höra mer från dem, hoppas att de är tillbaka till det normala under nästa vecka.

Utöver denna stressen så oroar jag mig också för min äldsta hund Shinju. Hon blir 12 i Mars och hon har under årets gång visat tecken på sitt åldrande. I våras så fick hon åka in till Djursjukhuset i Linköping och operera bort livmodern och äggstockarna på grund av livmodersinflammation. Det började plötsligt rinna blod längs bakbenen en morgon och jag fick snabbt en tid efter att jag ringt in på morgonen. Så hon fick fira sin födelsedag med ett stort ärr över magen och tratt på huvudet.

I samband med detta veterinärbesök så tog de sig även en titt på alla hennes knölar, många små som hade uppstått men hålt sig i mindre storlek. Och en som mer eller mindre dykt upp över en natt och var kanske 2-3 cm i diameter, varpå vet. säger att den kanske kan innebära cancer. Men tack och lov så har den inte vuxit och har heller inte orsakat något obehag. Dock har andra dykt upp och när jag ser dessa så tänker jag bara på vår gamla familjehund Garbo, som också fick knölar och dessutom hade riktigt ont av dem tillslut. Vi hade svårt att säga adjö och hade nog kvar henne längre än vi borde, hon led verkligen på slutet. Och jag vill verkligen inte se det hos min lilla tant, så jag har redan ställt in mig på att det kan bli dags snart att låta henne somna in.

En sak vet jag och det är att jag inte tänker vara självisk och hålla kvar henne om hon lider och det bara är en tidsfråga. När det är dags så är det dags, men det är jobbigt och jag hoppas att hon har några år kvar att ge.

Så 2020 har inte varit ett toppen år och jag kan bara hoppas att saker och ting löser sig ekonomiskt, med sysselsättning, social tillvaro och hälsomässigt under 2021.

Merry Part and Blessed Be

#försäkringskassan #arbersförmedlingen #2020 #hund #shinju #sjukersättning

Idag var jag iväg med min kompis J till ett ställe som heter Tivedens Nationalpark. Där vi gick en av de kortare och lättaste lederna som de kallar Mellannäsrundan, ca 1,9 km och lätt kuperad terräng. Självklart hade vi med mina hundar då det var tillåtet att ha dom i denna nationalpark så länge de var kopplade. Dock så var Shinju inte så road av utflykten och tyckte att vi skulle vända hela tiden, det var tydligen hemskt att gå på stigen in i skogen. Men Nari tyckte att det var riktigt kul och hittade en massa nya spännande dofter att följa.

Detta är definitivt ett ställe jag kan åka till igen och jag vill väldigt gärna spana in deras andra leder, men för att klara de andra lite svårare lederna så behöver jag skaffa mig bättre kondition.

Blessed Be.

#tivedensnationalpark #tiveden #utflykt #natur #nationalpark #mellannäsrundan #mellannäsudden #fotografi #naturfoto #örebrolän #upplevelseriöreborlän

Ja nu var det ett tag sedan jag skrev här.

Har nu flyttat och börjar känna att man kommer in i en rytm och även då kan ta sig lite tid till att slappa. Det är fortfarande en hel del att packa upp, framförallt för mig. Det har blivit så att mina saker inte packats upp i samma takt som J:s för att jag har behövt sätta ihop möblerna vi beställde från IKEA. Min nya rumskompis har nämligen karpaltunnelsyndrom i båda sina händer och problem med ryggen sen tidigare, så hon kan inte hålla på med tunga lyft eller vrida händerna för mycket. Så vi har lagt mer tid på att få upp hennes grejer då hon nu opererat ena handen och inte längre klarar tunga lyft alls.

Men mitt rum har inte fallit helt i glömska jag har fått in mina möbler där och håller helt enkelt på att fundera ut vart jag ska placera allt mitt pyssel.

Jag har idag blivit kontaktad av min tidigare hyresvärd och de ska göra besiktningen imorgon och sen ringa mig. Om det då godkänns så kan jag åka dit och lämna in nycklarna och släppa ansvaret helt. Jag tror faktiskt inte att de kommer hitta några fel utöver att fåglarna kanske har hunnit skita på fönstret igen, men skulle de hitta något så åker jag in och fixar det.

Allt som allt så har det gått riktigt bra med flytten och jag trivs riktigt bra på den nya orten.

Fotograf: Jag Datum: 2017-04-01

Blessed Be.

Har inte haft den bästa inställning i livet den senaste tiden och även denna dag blev dryg. Vi hade ju personalmöte som vanligt, men under detta möte fyllde vi också i ett papper som samtliga anställda ska ha. Alla fick fylla i sitt papper samtidigt medan platsansvariga förklarade vad som skulle stå vart. Det vart väldigt rörigt och det hade kanske varit bättre att man fått göra detta några i taget, även om det hade inneburit mer arbete för de platsansvariga. Men nu är det iaf ifyllt och kan skickas i nästa vecka.

Tyckte det var riktigt skönt att åka hem idag, tills jag kom hem och insåg att vattnet var avstängt och jag hade glömt samla ihop vatten igår. Det är ju lite surt, men de slår snart på vattnet igen, har glömt bort flera gånger att vattnet är avstängt.

Pratade även med min handläggare idag och meddelade att AME inte riktigt var vad jag tänkt mig och bad henne istället att kolla upp Samhall. Jag tror ju inte att Samhall är bästa stället för mig heller, men en lön är bättre än ingen alls. Så med lite tur finns det fortfarande möjlighet för mig och även min kollega/väninna J att få anställning där.

Ibland hatar jag verkligen att ha AS, jag hatar mig själv för att jag inte kan ta full kontroll. Min anställning tar snart slut på SMC (svenska migrationscentret) och under en tid så har jag fått hjälp av samordningsförbundet att leta ny anställning. Dom kom med en lösning som skulle återigen vara kortsiktig, men en snabb övergång. Vilken annan människa som helst hade tagit den, ett jobb med lön är alltid bättre även om det bara är för ett år. Anställningen jag vart erbjuden var på Samhall och jag och en kollega var på ett informationsmöte och tyckte att det lät bra. Men sen började vi strula och det verkar som om den dörren är stängd.

Jag hatar att jag inte bara kan säga ja till vilket jobb som helst, men de hade för många olika arbetsområden och utan mer konkret information så kan jag inte säga ja. Och de kan inte erbjuda mig ett andra möte förrän jag är bered att säga ja. Jag förstår att Samhall är stort och har många anställda och många anställningar att gå igenom, men jag och min kollega var sagda från början att det var ett bra ställa för dom som speciell behandling.

Det står klart för mig att Samhall aldrig kommer funka för mig, jag behöver tydlig information om vad min uppgift kommer att vara på arbetsplatsen. Det räcker inte att veta att det generellt sett finns 24 arbetsområden, jag behöver konkret veta vad jag säger ja eller nej till.

Dessutom så sa jag först nej för att jag är mentalt utmattad efter en massa som hänt på kontoret och på hemmaplan. Att hoppa på något nytt som är helt okänt kommer knäcka mig och jag vill inte hamna i avgrunden igen. Det knäcker mig också att jag inte kan vara lika flexibel som andra och ta vad som erbjuds mig.

För den anledningen hatar jag att ha AS, ingen kan se på mig att min hjärna inte fungerar som hos majoriteten av människorna. Så alla förväntar sig att jag ska kunna klara allt lika enkelt som dom utan diagnos. Jag avslutar snart min första anställning, mitt första jobb, 1 års anställning och det har nästan knäckt mig för att jag försökt vara flexibel. Jag försökte jobba eftermiddag, jag tog emot en ursäkt från en kollega som inte kändes ärligt menad, jag har utsått osäkerhet under den senaste tiden. Jag tycker verkligen om min arbetsuppgift och hade kunnat jobba med det under en längre tid, det är verkligen synd att anställningarna bara är på ett år.

Och snart står jag alltså i arbetsmarknadens nåd, man börjar om igen efter endast ett år av någorlunda trygghet. Och inte har jag ett bra läge, jag kan endast jobba 50%, endast förmiddag och det måste vara rätt plats. Jag är definitivt i underläge, nu när arbetsmarknaden kontrolleras av arbetsgivarna.

#oro #ångest #AS #AspergerSyndrom #arbete #arbetsförmedlingen #hat #knäckt